Snabbköpskassor förändrade verksamheten

Kunderna fortsatte att strömma till den förändrade butiken. Första dagen hade man 1342 besökare och försäljningen blev drygt 100 000 kronor, vilket motsvarade drygt 318 000 kronor i 2012 års penningvärde.

Minisaluhall

Butiken fungerade nu som ett slags saluhall i miniatyr med olika stationer för olika varugrupper. Men trots moderniseringen behövde ingen stå i kö någon längre stund. Inför veckosluten tog man till exempel in fem köttmästare och tre man som bara stod och skar upp lax. Vid varje station fick kunderna varorna i speciella påsar med kvitto, vilket underlättade för de två kassörskorna och gav flyt i kassan.

Ostförsäljaren Elof Billefjord var, precis som många kolleger, skeptisk till förändringen, men han ändrade sig snart: ”Förr gick jag fem mil om dan i affären och nu bara en”, sa han i Arvid Nordquists interna informationsblad AN-nytt.

Tidigare hade det varit en smärre ceremoni att handla hos Arvid Nordquist . Nu skrev skriftställaren Kar de Mumma ett kåseri i Svenska Dagbladet om de nya snabbkassorna. Rubriken var ”tragedi på Öfre Östermalm”. Men det var nog inte speciellt allvarligt menat: Redan följande dag sågs han plocka en kartong hallon från bärdisken och betala den i snabbköpskassan.

Hemkörningen slopades

Samtidigt som kassorna infördes slopades hemkörningen av varor, liksom telefonorder. Ljudlösa dörrar öppnades till butiken med dess utökade sortiment av färskvaror, patéer och 280 olika ostar. Kundvagnarna var givetvis gyllene.

Tidningen Köpmannen skrev bland annat så här om butikens ansiktslyftning: ”Stor betydelse för den speciella atmosfären har personalens kunnighet i exponering och varuval. Så är också hela butiken en fest för ögat med varje vara så placerad att den harmonierar med sina grannar.” Disken med färdiglagat beskrevs som rena julafton för gourmeten.

Det var just den färdiglagade maten som var butikens skötebarn. Allt färdiglagat skulle läggas upp på ett sådant sätt att den varken såg ut som restaurangmat eller industrilagat. Nej, maten skulle se ut som om den lagats hemma i köket hos kunden. Ingen gäst skulle ana att rätten var färdigköpt.

Komplement till andra butiker

Den färdiga maten fordrade både utrymme och kunnande. Exempelvis hade butiken nio personer i köket och kallskänken. På Arvid Nordquist såg man sig som ett komplement till andra affärer. Man kunde inte köpa mjölk eller mjöl där, men å andra sidan sålde butiken delikatesser som andra butiker inte kunde ha hemma.

Författare
Eva Häggmark